In my dreams...
· God morgon, sa en röst intill mig, det var mamma som sa det.
· Vad är det? sa jag sömnigt.
· Ja må hon leva, ja må hon leva!!! Sjöng mamma, men det lät som en liten skatunge som inte hade fått mat på 3 dagar.
· Tack, tack, sa jag. Nu räcker det du är tondöv!
· Men hörru passa dig Anna! Passa dig annars tar jag dina presenter! Sa mamma med sin skoj röst.
· Jaja, kan jag få presenterna nu? sa jag ivrigt.
· Ja det kan du få, sa mamma.
Jag öppnade första presenten och där i låg det en bok om trav som jag jämt hade velat ha.
Jag öppnade sedan den andra presenten, och där så låg det ett litet kuvert.
Jag tog upp det och slet upp det. Där låg det ett brev jag började läsa men jag läste inte mer en halva för då fattade jag vad som jag skulle få.
Jag kastade mig över armarna på henne.
· Tack mamma! Sa jag. Äntligen kan jag och Amika börja tävla i riktig trav.
· Ja det kan du det är det som är meningen, sa mamma med sin snällaste röst.
· Gud hur ska jag kunna tacka dig mamma!? Ropade jag av lycka.
· Det behöver du inte. Men Licens kursen är inte förrän vinter så nu vill jag att du tränar Amika dom här 2 månaderna så att hon är i toppform. Sen är det ett bygdetrav om 2 veckor om du vill vara med?
· Det är klart jag vill! Sa jag till mamma med iver i kroppen.
· Men då får du inga mer presenter , sa mamma.
· Som jag bryr mig!? Sa jag.
· Verkar inte så, skrattade mamma.
· Haha. Sa jag och gick ut till stallet för att ge Amika mat.
· Vänta! Sa mamma. Jag har något att visa dig i stallet.
Vi gick ut i stallet och mamma följde med. När vi kom fram till stallet såg jag en jätte fin Costum sulky på där hängde det nytt träns ny sele och all andra utrusning Amika behövde. Alla sel underlägg, huva och brösta var i gult och svart. Hon hade fått ett nytt gult och svart täcke med grimma och grimskaft till.
· Tack så jätte mycket mamma! Sa jag till henne. Hur ska jag kunna tacka dig!?
· Det behövs inte säger jag ju. Sa hon och skrattade.
Jag gick in och gav Amika lite havre och hö. Lilla Lillen fick lite pellets och hö (som var en lite fallabella).
Medans dom åt så städade jag stallet och sen mockade deras boxar. När de hade ätit klart så släppte hon dom i hagen och gick in och åt. Klockan var fortfarande bara 7 hon skulle till skolan klockan 8.Jag gick in och åt mat och sen åkte jag till skolan.
På bussen så träffade jag min kompis Linda.
· Grattis Anna, sa Linda glatt.
· Tack, sa jag och skrattade. Men just då kom min "fiende" Amy som var elak mot mig hela tiden.
· Hej snorunge, sa Amy snobbigt,
· Jo, hej sa jag och försökte behärska mig.
· Hur går det med din fula åsna och hennes föl då? Sa hon och menade Amika och Lillen.
· För det första är dom inte åsnor och för det andra har du sett på dig häst med den där karpryggen!? Sa jag och kände hur ilskan började stiga.
· Men hallå!? Du vet ju inte ens vad du snackar om och att du ska starta den där åsnan i trav!? Det fattar inte jag. Sa Amy
· Men nu får du sluta Amy, sa Linda. Du är så elak låt Anna få leva sitt liv och hon har fått licens och hon ska tävla sitt söta russ Amika.
· Hmpf! Fnyste hon och satte sig längre bak i bussen.
· Haha, där fick hon! Sa Linda stolt. Nu vart det allt tyst på den ungen. Förresten jätte kul att du har fått dom där sakerna till henne!
· Tack, vill du vara med på Amoretto idag då? Frågade jag Linda.
· Ja gärna han måste också tränas, sa hon. Typiskt att vi kommer börja tävla mot varann sen.
· Vadå då? Frågade jag.
· Du kommer ju att vinna. Jag ser på Amika att hon är en vinnare.
